I vanliga fall skriver jag om andra människor. Här skriver jag om mig själv (och kanske om en och annan som korsar min väg). Det är ändå det jag tycker är roligast.
söndag 27 maj 2007
Tough shit
Herregud vad bra Six feet under är just nu, det är så fruktanvärt plågsamt varenda sekund, jag pallar knappt. När Nate dog (DOG!!!) började jag nästan gråta, jag kände mig på allvar skakad. Kan inte fatta att det bara är ETT enda avsnitt kvar, jag orkar inte tänka på hur jobbigt det kommer att bli att försöka fylla det tomrummet. Den här serien har fan i åratal varit den sista utposten i helgen och nästan hela tiden varit så bra. Oj, vad jag har identifierat mig med Claire genom åren. Stört mig så enormt på old folk-sexet (allvarligt, det enda som är värre än att se oattraktiva människor ha sex på tv är att se gamla människor hångla, burr). Och vad otroligt deprimerande det är att Brenda och Nate aldrig fick det att funka. Nu när jag tänker på det inser jag att Six feet är den enda serie jag fortfarande följer på bänka-mig-en viss-tid-viset. Så nästa söndag tar jag inte bara farväl av familjen Fisher, det blir också ett definitivt farväl till traditionellt tv-tittande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag råkade se sista avsnittet av misstag på nån slags utländsk tevekanal i somras. DÅ grät jag. lika mycket för att det var slut som för att jag fick veta hur det gick med allting. när det fanns så många avsnitt kvar att se.
Skicka en kommentar