Så ni vet

Ja, jag vet inte om ni kommer ihåg vad ni gjorde för EXAKT ett år sedan.
Själv blev jag gravid.

Ny nivå av stolthet

Alltså, när folk berömmer ens barn. Det är liksom något helt nytt som händer i en då. En nivå av mullrande glädje som man innan inte visste fanns där inne.

Och jag kan säga att när The Kjell Bergqvist stannar upp, kommer fram och gullar med ens bebis och sedan- efter intervjun- önskar en "lycka till med Matilda", är man ju redo att dö.

Note to self: Recensera INTE "Bröllopsfotografen", du är fett jävig!.

Nära-bikramupplevelse

Igår tog jag mig i kragen efter ungefär ett års total avhållsamhet från allt vad muskelbyggande och fettförbränning heter. Herregud, vad är poängen med att träna när man ÄNDÅ kommer att bli fet, liksom.
Men nu, såhär tre månader efter leverans, var det dags.
Så jag hakade på några vänner till en fuktig källare i Vasastan. Bikramyoga, tydligen sjukt effektivt.

Det handlar alltså om att utföra dynamisk yoga i extrem värme. I salen är det nämligen 40 grader varmt.
Fyrtio grader.
Rätt varmt faktiskt. Minns när jag var på semester i Kroatien för några år sedan. Det var 32 grader en dag. Då kunde jag knappt röra mig.

Nu stod jag där, iklädd i princip bara bikini (allvarligt, bara att se sig själv halvnaken, ur alla vinklar i en spegelbeklädd, lysrörsupplyst sal, full av supersmala jäkla yogis är egentligen tillräckligt motiverande att sluta äta för evigt) och försökte andas. Och förstå den energiska, väldigt påklädda, ledarens glada tillrop. Jag såg ju att hon rörde på munnen och hörde ljud men kunde inte göra det begripligt. Allt var bara ludd. Och svett. Mycket svett. Det kändes som att jag tagit en dusch, så blöt var jag. Alla andra också. En intensivt djupandande man framför mig hade bar överkropp och svettpärlorna dansade över hans rygg i takt med att värmevågorna vällde över oss. Jag försökte böja min rygg bakåt, samtidigt som jag drog in magen, spände rumpan och försökte undvika att svimma.

"Bara 89 minuter kvar", muntrade jag upp mig själv med och tog en klunk av mitt nästan helt uppvarmda vatten.
Jag kan inte beskriva vad som hände sedan, det är höljt i ångdimma. Jag vet bara att jag ska dit igen nästa söndag, till fuktkällaren, och jag är rädd.

Inte bara Kim

Nämen, jag och Persbrandt fick plötsligt något gemensamt! Våra barn har ju samma namn!
Hans lilla nye son heter visst Åke Lo. Och vad heter min lilla tjej om inte..Åke Lo..nä, skoja. Men Matilda Lo heter hon.

Tänk om Åke och hon blir ihop när de blir stora. Lo och Lo. Vilket par.
Och vilka roliga släktkalas det skulle kunna bli.

Nya City

Känns ungefär som gamla City, kanske lite fräschare. Helt ok läsning. Men inte utan besk eftersmak. Herregud, tänk om Punkt SE hade behandlats på samma sätt, jesus vad arg jag hade varit. Shit, kom precis på att jag ju jobbat på City! Ha, det hade jag visst förträngt. Minns det knappt iofs. Mådde mest illa och var osocial. En dålig tid.


Ingen revolution

Man vet att det är höst

..när man åter börjar läsa resume.se och dagensmedia.se det första man gör på morgonen.
..när man börjar planera sitt nya sportiga liv. (På söndag ska här bikramyogas).
..när den där krispiga känslan i luften gör att man plötsligt knäpper koftan trots att det är soligt.
..när man planterat nya blommor i balkonglådan eftersom man slutligen givit upp hoppet om de där stackarna som kroknade redan i slutet av juni.
..när man försöker boka in lite dejter med kompisarna och det inte verkar kunna bli nåt förrän i mitten av september. Kanske.
..när man tänker "men oj, vad fort det här året går, rasande snabbt faktiskt".
..när det redan nu planeras för var och hur det ska firas jul.

Jag är så cool

Jag har börjat spela innebandy i ett lag.
Eller, rent tekniskt så har jag inte kommit igång ännu.
Det finns inte något lag heller.
Men konstigt nog har jag en innebandynerv djupt där inne, som vill svettas i grupp, skrika uppmuntrande till lagkamrater och okvädninsgord till domaren.

Jag vill tydligen inget hellre än att få bära min klubba med stolthet, dra på mig shorts och t-shirt och tillbringa tid i en sporthall.

Fattar inget på ett logiskt plan. Försöker analysera men kommer ingen vart. Är det 30-årskris? Föda barn-kris? Allmän kris?

Grejen är att jag och Malin på jobbet har snackat om att dra ihop lite sköna brudar ganska länge.
Undrar om det är ht09 det händer?
(Vill du vara med så kontakta mig på fejan vetja!)

Nu kör vi

Så där ja, nu lägger vi den här sommaren till handlingarna tycker jag. Dags att kavla upp ärmarna igen. Komma igång med livet.
(Ja, jag känner mig verkligen så här äckligt taggad!)

Det här kan faktiskt bli en av de bästa höstarna ever. Känner mig så lycklig och priviligerad som får ha ett så roligt jobb och ta hand om en sån fin liten bebis. Kommer bli kanon det här. Om jag inte får svinpesten förstås.
Det skulle ju kunna lägga sordin på stämningen.