Varulvsdyrkan

Dagens chock: Det finns alltså vuxna kvinnor som tillhör Team Jacob. Kvinnor i min närhet. Christ.

Att ligga med 20-åringar

...är tydligen helt bananas nu för tiden. Inte för att jag har den blekaste. Men jag har hört ett och annat. En för mig bekant 30-plussare som bröt upp från ett långvarigt förhållande för några år sedan har nu konstaterat att det nästan inte finns några lika gamla tjejer kvar där ute på marknaden (hm, kan det verkligen stämma?) och har då liksom tvingats söka sig neråt i åldrarna. Enligt uppgift är detta "skittråkigt" och "förbryllande". Det förstnämnda eftersom 20-åringarna inte har så mycket intressant att säga och det senare eftersom de är så porrskadade att de "gör vad som helst". För killens skull.

Jag vet inte men det kan vara något av det deppigaste jag har hört.
Har den där mystanten från RFSU som förklarar vikten av glidmedel och njutning på egna villkor helt slutat med sina rundor i skolorna nu för tiden?
Verkar vara läge för en comeback.

Störst av allt är kärleken

..så där. Nu har jag grinat klart.

Snart smäller det

Det är något alldeles speciellt att befinna sig på en kvällstidningsredaktion som börjat sjuda. Det ligger en energi och drar sig, snart kommer den att ta form och börja koka ordentligt. Det råder det ingen tvekan om. Kraften i den här lokalen kommer att explodera, alla inblandade kommer att tagga upp och resultatet kommer att bli historiskt.

Det är jag övertygad om, på ett eller annat vis.
Jag är nästan lite ledsen över att jag inte ska vara med och bidra i bröllopsbevakningen.
(Fast bara nästan).

Men jag som ÄLSKAR att skura dagisgolv!

"Städa hela dagiset? Varje dag i en vecka? Och komma in och avlasta personalen när det behövs vikarier? Jamen SÅ KUL! Verkligen!"


Ni vet när man sitter och ljuger sig blå på anställningsintervjuer, för jobb man egentligen inte vill ha ("ja, jag är expert på att ha många bollar i luften, flexibel? jajamensan!"), precis så satt jag och försökte smöra in mitt barn på ett föräldrakooperativ igår. Lite sista utvägen när den kommunala kön känns ungefär lika svårforcerad som polisens avspärrningar kring slottet på lördag.

Dom var mycket tydliga: det finns EN plats till hösten och TRE intresserade.
Vilken tur att lillan var extra vild och hetsåt en banan, kladdade ner och sprang runt, runt och uppvisade någon slags adhd-light-beteende.
Undrar om det var ett bra tecken att de avslutade med, "Vi ringer ER"...

Damn you, dagissituationen på K-holmen...

Allmän uppdatering

Så här ligger det till:

Jag äger i nuläget en endaste lägenhet på K-holmen. Känns mycket, mycket bra.
Den andra är således såld.
Ingen Lyxfällan här inte.
Har levt utan tv och ordentlig säng i flera veckor.
Hinner aldrig läsa tidningar.
Min enda info kommer från löpsedlar.
Jag vet att det pågår ett vm (har ännu inte sett en enda match) och att det är bröllop på lördag. Annars är jag typ lika påläst som Gunde Svan var på Haiti, i i stort sett alla frågor.
Allt jag äger ligger nedpackat i lådor.
Blev därför glad när jag fick tattarsmink av Caroline idag. Gul ögonskugga- who knew!

Ja, det var väl allt för tillfället, undrar ni något är det bara att fråga.

Jag bara nickar och håller med

Folk som är gravida med sitt ANDRA barn får ursäkta. Men det är helt enkelt inte så spännande. Det är ju liksom samma sak en gång till, både för de drababde och för omgivningen. Svårt att hetsa upp sig liksom.

Första degen i ugnen däremot - det är lite roligare. Dels därför att personerna i fråga fortfarande går att umgås med som vanligt. Dels för att det är mysigt att minnas tillbaka på sin egen (rosafärgade, totalt av hjärnan censurerad) väntans tid.
Och så för att det är så rörande att höra deras små teorier om hur det ska bli SEN.

I helgen hörde jag följande, som hämtat ur mitt eget inre försvarstal back then:

"Äh, vadå, det blir ju vad man gör det till, klart att man fortfarande får sova och kan gå ut om man vill det. Den där svartmålningen som man får höra om hur jobbigt det är att skaffa barn, den känns så himla onödig".

"Ja, absolut, det behöver ju inte alls bli så jobbigt", svarade jag vänligt.
Hahahahahahahahahahahaha.

Hoppets ljus är tänt

Ok, en visning klar, en to go!
I går visade sig universum vara på sitt allra bästa humör och riktigt pimpade iväg lägenheten. Solsken och kvittrande fåglar i parken utanför, balkongen har nog aldrig varit så lyckad.

Enligt mäklaren kom det fler personer ("helt rätt kunder") på vår visning än det vanligtvis gjort denna skakiga vår. Hoppas det kommer ännu fler idag.

Hoppashoppashoppas.

Världens mest långdragna flytt

...kan få sitt avslut redan nästa vecka!
Jo, det är sant. På söndag lägger jag mitt öde i universums händer och hoppas på en mild behandling då kreti och pleti (helst sjukt förmögna sådana) ska klampa in i mitt hem de senaste tre och ett halvt åren och förhoppningsvis förälska sig på samma sätt som jag gjorde en gång i tiden.

(Här hade jag kunnat skriva något nostalgiskt fint om hur det var här jag blev vuxen, blev lycklig, fick uppleva livets mirakel osv men ärligt talat, är bara så trött på hele skiten nu att jag bara vill lägga mig ner och grina på studs, egentligen).


Flytten var alltså tänkt att inledas redan i januari. Nu ville universum inte det och istället fick jag uppleva ett stort fett hån i nästan ett halvår - i form av en vattenläcka, ett stort utsågat hål i taket, minus 15 grader och baljor över köksgolvet i månader. För att inte tala om hur det känns att balansera på den lilla vassa eggen som skiljer ett vanligt liv från ett som platsar i "Lyxfällan", på grund av dubbla boendekostnader.

P U S T!

Det måste vara slut på plågeriet nu. Dags för en vändning. Att få ett happy end i sikte, liksom.
Så nu håller vi tummarna, ok?
Och hoppas på en galen högkonjabudgivning, helt opåverkad av galna greker och räntehöjningshot, visst?