Äntligen Lost-closure

Lost. OMG! Vilken final, jag är alldeles tagen. Ett sex säsonger långt konstverk om livet och döden är till ända. Jag har inte missat ett enda avsnitt. Inte ett.
Kan knappt fatta att det är över. Alla frågetecken är inte uträtade, långt ifrån.

Men, där jag trodde att jag skulle känna frustration och saknad, ett stort tomrum, känner jag faktiskt bara - ro.

Det måste ju betyda att avslutningen var helt perfekt.

Kommer snart

..måste bara festivala klart först. Åh, så mycket cocktails, så lite tid...

Jag fortsätter att chocka mig

Och nu ska jag snart anlända Malmö* och hör och häpna, titta på sm-finalerna i handboll! Det är så konstigt att det börjar kännas normalt. Sedan blir det Ystad och då hoppas jag på en tur i Wallanders fotspår.


*med tanke på att jag egentligen avskyr Malmö är det snudd på konstigt att jag tillbringar så mycket tid där varje år. masochism. Tänk att jag har det i mig ändå.

Idag har jag pratat film i morgonradio, sett nya shrek, korrat filmuppslag, ätit ärtsoppa och pannkakor i världens mest utskällda personalmatsal. Sedan åkt till norska ambassaden och intervjuat Stellan Skarsgård, åkt tillbaka till jobbet och skrivit ut två jobb, rusat hem, hämtat unge, åkt till Södertälje och tittat på ett gammalt bord. Nästan krockat med Robert Wells på en mack. Och nu överväger jag att övernatta i Jönköping. Känner på mig att den här helgen blir helt grym.

Då vet man att man är kvinna

"You're not a woman until people come out of your vagina and step on your dreams".

Louis CK. Världens bästa komiker.