Kan folk inte bara slappna av?

Åh nej, inser att de där duktiga tjejerna man alltid råkar på och instinktivt ryggar för, aldrig taggar ner och försvinner. Tvärtom. Om man stört sig på daggfriska, pinnsmala, välmatchade brudar med högsta betyg i ALLT, som aldrig kan slappna av tidigare så trappas hetsen bara upp nu har jag märkt. "Nu" som i graviditetsläge då.

Inget verkar trigga igång duktighetskomplexet som just graviditet och, framförallt, själva födandet.
Är faktiskt lite chockad.
Folk vill alltså INTE föda med bedövning. Eller, snarare, vissa verkar delta i en slags tävling där det handlar om att lida så mycket som möjligt. Och typ bita ihop stoiskt.

Läste senast i morse i City om ett gäng höggravida som uttryckte sig i termer av "det ökar chansen till en naturlig förlossning".

Observera det lilla obehagliga ordet "naturlig" här.

Man vill ju inte vara onaturlig. Eller? Allra mest provocerad blir jag av de som vill föda HEMMA! But why? "Jo men så har kvinnor gjort i alla tider, yada yada". Eh, jo och kvinnor har också DÖTT i barnsäng i alla tider.

Men nu, när det finns epidural och modern sjukvård så ska man inte ta emot det! Om man ska vara riktigt jäkla duktig alltså. Som att tacka nej till antibiotika om man får lunginflammation. "Nähe du, det här fixar min kropp själv. Det har folk klarat i alla tider"

Tagga the fuck down, sisters, säger jag.

Tecken på att man har lite för mycket tid#1

Man tittar på Efter 10 med Malou.

Alltid ska man straffas

Med tanke på att jag inte har druckit alkohol de senaste åtta månaderna så borde jag ju vara sjukt sharp vid det här laget. Min hjärna borde ju ha uppgraderats. Eller åtminstone återställts. De där gamla, ruttna, bakisluktande hjärncellerna måste ju ha peelats bort och lämnat plats för pigga och fräscha små gråa rackare.

Varför går det då seeegare än någonsin att tänka, formulera ord i skrift (mycket tråkig effekt eftersom det typ är det jag gör for a living) och framförallt- att liksom komma till skott. Här offrar man en STOR del av sin livsstil och vad får man? En fördel? Knappast. Man får en hjärna full av smet.

Just do it- en härlig slogan som brukade beteckna mig. Väldigt avlägset. Väldigt.

Det är fan inte rättvist.

Fokus och krystning

Inom förlossningsvärlden snackas det mycket om "målbilder". Jag är inte så värst insatt än så länge men jag antar att det är en inre vision man ska ha och hämta kraft ur när det är som jävligast.

Jag har i alla fall min målbild klar för mig: Att jag sitter på Tranans uteservering i sommar, med ett glas champagne (eller en flaska) i näven. Omringad av nära och kära och med lille krabaten sovandes i (den svindyra) vagnen bredvid. Bara att fokusera och krysta på det.

För övrigt tycker jag det är skönt att mina bloggvänner outar sin twitter-ambivalens. Jag fattar inget heller.

Närå, jag har inga cravings

13.30 tog jag fram den här chokladpuddingen och den mörka chokladkakan. 13.35 var det slut.

Tack och förlåt

Ni får ursäkta bröstmjölksaromen som kommer att vila över Mirres blogg framöver. Det börjar ju liksom närma sig. Dagen B- som i bebbe. Helt galet, fattar inte hur det kunde gå så fort...

Men idag hos barnmorskan konstaterades det att krabaten lagt sig till rätta. Med huvudet, ja, ni hajar ungefär var.

Den kan visserligen vända sig några gånger till fram till det verkligen är dags att komma ut. Men ändå. Där ligger den nu, UPP OCH NER. Och sprattlar. Vilket märkligt sätt att ladda för livet, liksom.

Att vi alla har gjort det.
Varenda en på bussen har varit en kletig, blålila 3-kilosklump som skruvat ut sig genom sin mammas privata delar. Inte konstigt att man skriker när man föds.

Det är sånt jag funderar på mest nu för tiden.

Bare with me.

Jag = copycat

Jag snodde den här listan rakt av från Sara (fast jag har satt in egna svar alltså). Och hon hade visst snott den i sin tur. Typiskt media.

DAGENS VILL HA: Arbetsmoral.
DAGENS KLÄDSEL: Ett par ganska fula mamma-jeans, min killes kofta, stoor t-shirt.
DAGENS SMINK: Som vanligt: mascara, ögonpenna och lite rouge.
DAGENS FRISYR: En katastrof. Har inte orkat plattånga ordentligt.
DAGENS HÄNDELSE: Dokumentärfilm på Rio, spännande snicksnack med Karro från bladet. Sen indisk lunch med Emma och Anna e. Love the frilansliv.
DAGENS LÅT: Den där nya med Salem al Fakir. GÅR inte att undvika.
DAGENS PLANER: Åka till mormor en sväng. Eh, jobba kanske?
DAGENS SAKNAD: Min kondition.
DAGENS DUMMASTE: Akut trötthet. Och intolerans mot folk jag inte riktigt orkar med att vara trevlig mot. Skärpning.
DAGENS SJUKA: Anar jag en svag rodnad i halsen?
DAGENS DROG: Kaffe i så fall. Den enda drog jag har kvar. (Sara detta svarade du med- är du också på smällen?)
DAGENS KÖP: En flaska Ramlösa. Utan smak. Man har ju läst "Hemlige kocken".
DAGENS GODIS: Mörk choklad.
DAGENS HUMÖR: Ofokuserad. Kommer att straffa sig snart.
DAGENS ORD: "Passa på och sov nu. Medan du kan".

Lägg ut-paniken ÄR rolig

Den som väntar på något gott.
Jag har äntligen skrattat åt P3-humor!
Det måste vara tio år sedan sist. Men faktum är att Pang Prego är ganska kul. Det kanske har varit kul hela tiden men jag har aldrig orkat lyssna tidigare. De där skrikskånska rösterna har liksom effektivt förhindrat all form av engagemang.

Men om man bara pallar med (ta ett djupt andetag och dyk in) så är det alltså kul. Roligt. Jag har skrattat högt flera gånger.
Idag skämtade de, på ett väldigt lyckat sätt, om Bo Holmströms "lägg ut"-panik. Journalisthumor. Sånt går man ju igång på.

Å andra sidan har jag de senaste veckorna aktivt valt att titta på Beck på söndagarna.
Så omdömet är kanske inte på topp.

Heja Agnes

Nu måste vi sätta stopp för den här operahysterin.

Nä nu räcker det

Men nu har man ju kämpat sig igenom hela jämrans mörka halvåret och höstslask och vinterslask och förkylningar, influensa, konstig magsjuka och stickiga långkallingar och köld och snor.

Kom igen nu, lite hopp för fan.

Inte MER snö.

Var lite försiktigt på väg ut ur mitt ide men det tog ju tvärstopp. Det var bara att ta svängdörren tillbaka in i dvalan.

Fy.

Ge mig en krokus snart- annars vet jag inte vad jag gör.

Dags att omvärdera?

I går såg jag en stackars kvinna med barnvagn på bussen. Hon var gravid (eller bara tjock, det var lite svårt att avgöra) och balanserade matkassar och en skrikig unge.

Som vanligt när jag ser kvinnor med gravida magar och/eller barnvagnar var min första tanke: Stackars jäkla looser.

Utsliten, otrendiga kläder som bara signalerar: Jag har slutat bry mig för lääänge sen, osminkad och grå, jävligt trött, diskriminerad på arbetsmarknaden, förmodligen bedragen av sin man som så klart hellre ligger med en yngre, gladare, hetare brud än den här stackars mjölkkossan.

Sedan kände jag hur den lille rackarn i min egen kagge sparkade till.
Och insåg att jag nog har lite att jobba på, mentalt.

Dagens god gärning

Idag har jag varit snäll mot en student.
Håller nämligen på att sälja av gammal studentlitteratur (nä, man kommer ALDRIG att öppna de där böckerna igen, lika bra att de slutar samla damm och gör lite nytta på annat håll) och hade en spekulant på två böcker.

Vi stämde träff. Hon skulle egentligen pynta 100 spänn för två. Men så fick hon båda för 50.

Hon pluggade ju Medie-och kommunikationsvetenskap, stackarn.
Många dyra CSN-kronor till absolut ingen nytta.
Det sa jag inte. Jag bara gick med på hennes skamlösa prutande och log.

Att få kontakt med sin bebis

Insåg plötsligt (inte minst av inläggen här på bloggen på senare tid) att jag är så full av hat, stress och vilande ångest.
Det KAN ju inte vara nyttigt. Speciellt när man har en stackars liten krake i kaggen, som ju är en del av mig och alltså även av mina sinnesstämningar och känslor. (Gissar jag alltså men det verkar väl logiskt?)

Så hur lockad jag än blir att fortsätta studentdiskussionen nedan så avstår jag, tar ett djupt andetag och rensar ut.

Var nämligen på gravid-yoga igår. Ha ha, jo det är sant. Det var nog rekord i flummighet även för mig, som ändå inte bangar företeelser som att 1, besöka medium 2, hypnotisera mig för att se tidigare liv 3, läsa horoskop noga varje månad.

Detta var på en HELT annan nivå.

Vi började med en slags bön/mantra. På allvar. Sen smekte vi oss på magen och gjorde rörelser som liksom skulle "krama bebisen", på insidan. Vi andades in kärlek och kraft med näsan och andades ut stress och "allt som du och din bebis inte behöver" med munnen. Det hela avslutades med en sång. Alla sjöng med. Utom jag.

I morgon blir det vattengympa för gravida.
Mitt nya liv i ett nötskal.

Dagens hat: gnälliga studenter

Sitter och lyssnar på Hallå P3. Dagens ämne som debatteras är att det tydligen kommit ett förslag om att studiemedel bara ska utgå i fyra år jämfört med dagens sex år. Folk är upprörda. Och visst, det finns säkert massor av argument till varför detta är en dålig idé.

Men ett som INTE håller är det, i dagens P3-debatt vanligt förekommande, "sluta sätt mer press på oss studenter".
Eh, på vilket sätt är det synd om studenter?

Press? Skämtar dom eller? En latare period i livet får man väl leta efter?
Min pluggtid bestod visserligen av intensiva pluggperioder inför en och annan tenta. Men i övrigt, my god vilket jädra slappande! Fikande, sovmorgnar, helt lediga dagar.

Press- my ass.

Kom tillbaka när ni är ute i arbetslivet. Då kan vi snacka press. När man alltså JOBBAR. OCH återbetalar studiemedlet (jag pyntar in nästan 6000 i kvartalet och hade fan varit tacksam för lite mer planerat och strukturerat pluggande back in the day!).