Inom förlossningsvärlden snackas det mycket om "målbilder". Jag är inte så värst insatt än så länge men jag antar att det är en inre vision man ska ha och hämta kraft ur när det är som jävligast.
Jag har i alla fall min målbild klar för mig: Att jag sitter på Tranans uteservering i sommar, med ett glas champagne (eller en flaska) i näven. Omringad av nära och kära och med lille krabaten sovandes i (den svindyra) vagnen bredvid. Bara att fokusera och krysta på det.
För övrigt tycker jag det är skönt att mina bloggvänner outar sin twitter-ambivalens. Jag fattar inget heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar