Tack och förlåt

Ni får ursäkta bröstmjölksaromen som kommer att vila över Mirres blogg framöver. Det börjar ju liksom närma sig. Dagen B- som i bebbe. Helt galet, fattar inte hur det kunde gå så fort...

Men idag hos barnmorskan konstaterades det att krabaten lagt sig till rätta. Med huvudet, ja, ni hajar ungefär var.

Den kan visserligen vända sig några gånger till fram till det verkligen är dags att komma ut. Men ändå. Där ligger den nu, UPP OCH NER. Och sprattlar. Vilket märkligt sätt att ladda för livet, liksom.

Att vi alla har gjort det.
Varenda en på bussen har varit en kletig, blålila 3-kilosklump som skruvat ut sig genom sin mammas privata delar. Inte konstigt att man skriker när man föds.

Det är sånt jag funderar på mest nu för tiden.

Bare with me.