Tack och lov

Är det bara jag som är GLAD över att Oldsberg ska sluta med På spåret?
Det är ju ett fruktansvärt tråkigt program och inte blir det bättre av två gubbar som sitter och drar vitsar.

Vad är det med svenska folkets dyrkan av gubbar från Götet? Doobii-fucking-doo drar ju också hur mycket folk som helst och tadaa- där är det också en go gubbe som håller i trådarna.

Fattar inget.

Looki, looki

Ibland är det kul att skaka om sig själv och göra något totalt oväntat.
Som igår. Då gick jag och fem kompisar på Joe Labero på Hamburger Börs.
Vi käkade mat också.
Några av oss avslutade måltiden med något som heter "Kaffe Karlsson". Några sa att de kunde tänka sig att ligga med Joe.
Måste jag tillägga att det var festligt värre?



Joe signerade merchandise efter showen också.

Hm, nästa vecka kanske det blir något lämpligt musikalpaket?

Panikblogg

Men varför bor jag inte på Roslagsgatan, har självklara fredagsförfester, ligger bakis och utslagen minst två dagar i veckan, idkar tveksamma relationer, efterfester, ångest inför framtiden, har inget ätbart i kylen, tomglas som måste pantas, timslånga telefonanalyser med mina vänner, små finanskriser i slutet på varje månad?
När hände allt det här vuxna?
Det här gravida?
Gaaaahhhh?

(ljud av gallergrind som smäller igen och en nyckel som slängs i en flod någonstans)

Åh neeeeeeeeeeeej, paaaaaaniiiiiiiiiik.

Så där.
Djupt andetag.

Nu är det bra igen.
(Nästan)

En tv-kvällsparodi?

Låg utslagen på soffan mest hela dagen igår, en av sviterna efter att ha suttit och livebloggat framför Oscargalan kvällen/natten/morgonen innan.

Såg bland annat den hära "183" dagar. Öh? Antingen var jag ovanligt trött och groggy eller så försöker SVT skämta.

För det MÅSTE vara ett skämt att han Taggen från "Tre kronor" är med igen, att Tuva Novotnys peruk (peruk, va?! hallå!) ser ut som den gör och att manuset är en exakt karbonkopia av Bullens brevfilmer åren 1987-89.

Det är så dåligt att det är fascinerande.

Men vad tusan, jag är ju jädrigt på smällen i dessa dagar. Kanske är det hur bra som helst, det är måhända bara mina hormoner som dansar macarena över mitt omdöme.

Men jag måste säga att känslan av att vara utsatt för en parodi på en tv-kväll slog till ännu hårdare när eländet äntligen tog slut och det visades en trailer för "Debatt". Den OBLIGATORISKA arga arbetargötteborgaren var med och sa något i stil med, "vi på golvet, oss frågar de minsann aldrig".

En ny chans?

Jag hade nästan, nästan glömt dig. Varit ute och svirat med andra. (Det betydde ingenting, det förstår du väl?) och sått lite vildhavre. Ganska spännande men nu har jag fått nog. Nu är jag tillbaka igen och det är bara du som gäller.

Ja, jag lovar att aldrig lämna dig såhär igen.

Nej, de andra går inte att jämföra med dig.

Det är ändå bara du som verkligen förstår mig.

Ok?