Pust. Sommarlov med en ettåring är iofs mysigt, stundtals. Men hey, när den lilla gullisen vaknar kl 06.00 VARJE dag och ännu så länge är för liten för att leka själv eller ens titta på tv (alltså, kan detta vara mitt barn? hur kan hon rata tv:n? den som är sååå roolig) så innebär ju det desto mer engagemang från en stackars sömndrucken mamma. Eller pappa. Mest pappa på morgonen. He he.
Att fly tillbaka in på en luftkonditionerad redaktion med vuxna människor, som inte envisas med att klättra på ens ben, kleta ner en med mellisfrukt och packa upp exakt allt som finns i ens väska samtidigt som de smågnäller eller bara pratar osammanhängande, kändes faktiskt inte så dumt igår.
Avslappnande faktiskt.
Äntligen lite lugn och ro.
