Pa aventyr i Kroatien

Skulle garna beratta om flykten fran bergen, de olagliga substanserna och livet i det tyska hogkvarteret. Men det ar tyvarr for varmt.

Maste aterga till stranden NU.

Vi tittar närmre på Grand Hôtel

Alla ni som trodde att Grand Hôtel bara var ett tillhåll för vithåriga amerikanska turister, barpianister med ambitioner och knepiga skådisar från Hollywood- think again.

Jag måste medge att det känns otippat men tydligen är baren på det anrika hotellet även en utpost för tabusprängande konst. Kolla in verken längst in i baren nästa gång du och dina vänner sippar afternoon tea.



Gå riktigt nära vetja.

Äntligen hemma

När jag sitter här och ser ut över hustaken hemma på Kungsholmen känns det overkligt att jag i morse joggade på någon slags åker och skrämde upp några kor (jo det är sant). Det finns få saker som gör mig så glad som att komma hem till Stockholm. Det bästa är att åka tåg. Vyn vid centralen, med Stadshuset och vattnet får mig alltid nästan tårögd. När jag bodde i Malmö och var rätt deprimerad kände jag alltid hur pulsen ökade när jag kom där på X2000, hur jag liksom kom ihåg vem jag var igen.

Ah, ljuva Stockholm. Känns nästan tråkigt att behöva lämna dig igen på lördag. Men jag kommer ju tillbaka ganska snart igen.

På väg upp i bilen roade jag mig med att rensa gamla sms. Och då hittade jag en skojig funktion, "Mina ord", som jag tror att Alex Schulman brukar redovisa ibland. Har aldrig fattat vad han menar men nu insåg jag att alla ord man får lägga till i det fantastiskt fattiga T9-systemet lagras. Här är mina godbitar:

Accelerator
Baas
Bakis
Case
Abstinens
Ciao
Cissan
Clarion
Åkeshov
Bloggen
Andrev
Bodström
Asså
Brådis
Arja
Assur
Astoria
Darin
F12
Darling
Fatima
Debaser
Efterfesten
Digitalism
Dildos
Dogge
Frekles
Erika
Frissan
Frodin
Haldert
Hångel
Ingressen
Gynning
Lägrat
Rävis
Linslus
Kudinof
Markoolio
Obygden
Merci
Oisin
Morr
Oops
Opiffad
Noppe
Perfa
Riche
Snottys
Spymlan
Sötnos
Suri
Swingers
Vasaparken
Telefonare
Tranan
Tvår
Wennstam

Fritt för tolkning!

Så nära New York man kan komma i Skåne

På Tommarps kungsgård ställer David Wiberg ut målningar nu under sommaren. Se utställningen om du kan. På köpet Georg Oddners bästa bilder. Jag har faktiskt träffat denne superba fotograf på en middag i Malmö en gång. Han var väldigt vänlig och ganska gammal. Känns bra att ha sett hans bilder nu.

Nä, nu ger jag upp

I "sommarstaden" Varberg spöregnar det för tillfället. Mitt hår blir frissigt. Skorna är leriga.
Sitter inne och dricker vitt vin, surar lite och äter salta pinnar.

Men det finns en plan! På lördag blir det banne mig charter och sol och garanterat en bränna lagom till det blir dags att inställa sig i gruvan igen. (Usch..jobb..nä, det orkar jag inte tänka på riktigt än.)

Paus i Åtvidaberg

Vissa i bekantskapskretsen åker till Venedig och förlovar sig på semestern. Jag är på superettamatch i Åtvidaberg.

Vi lämnar nu Sodom och Gomorra

Var på Kallis i Visby igår. Det var David Baas på Expressen också. Önskar jag kunde säga att han överdrev beskrivningarna av champagnesprutarkaoset i dagens tidning. Det gör han inte. Lite chockade över det mänskliga förfallet drar vi nu raskt vidare till fastlandet för bilsemester mot västkusten. Antalet husvagnar, riktigt tjocka människor och foppatofflor är redan skrämmande.

Det elfte budordet

Här i Visby har kyrkan satt upp fingret i luften och träffat mitt i prick.

Michaels första svenska ord

De första orden på svenska som Londonbon Michael hörde var 'åh gud'.

Nio månader senare ser hans liv ut så här.

Sommar på Tranan

Det är inte riktigt lika mysigt på sommartranan som det brukar vara. Men herregud. Efter några kannor pimms funkar väl det mesta.

Topp tre samtalsämnen under gårdagens trevliga samkväm:
Skvaller från Båstad.
Monarki vs republik
Huruvida man blir lyckligast av att leva sitt liv passionerat eller rationellt.

Typ.

Sedan gick jag till en av alla dessa otaliga engelska (eller skottska eller irländska, who knows) pubar. Och fattade äntligen vilka som är publiken för denna till synes grymt framgångsrika affärsidé. KILLAR. Helt bisarrt, jag var den enda kvinnan i lokalen. Förutom den rediga ölhäverskan i baren då.

Olivia funderade ett tag på att välja den losec-vänliga stilen. Men sedan sket hon i det och surplade Pimms i samma raska takt som oss andra. Henne kan man då lita på.

Män är från Mars och real dolls är från Taiwan

TV4 bjöd på ännu en högkvalitativ dokumentär igår. En snubbe med en ytterst diskutabel relation till sin (numera döda) mor lever sitt liv med några så kallade real dolls.
'Bättre än att leva helt ensam'.

För säkerhets skull brukar mannen fästa en lapp på sin docka när de är ute på stan. Det står där att hon är just en docka.

Så att ingen ska tro att hon är en riktig kvinna som blivit katatonisk och behöver hjälp.

Undrar om det finns real dolls för kvinnor. Men jag antar att det fortfarande är husdjur och en dildo som gäller för alla små ensamma tanter.

En liten erotisk svacka

En kompis berättar om sin senaste erövring.
'Han sa att jag hade kommunikativa bröst'.

Det är nästan så jag saknar djungeln där ute.

(Fast bara nästan).

Som jag har längtat

Kaffe i termos, sommarprat i öronen, skinande sol och en smekande bris. Hej semester.

Duett är nog inte Carolas melodi

Jag vet inte vad ni tycker men nog sprack den här Måns-bubblan lite under prinsessfirandet i lördags. Boy wonder slog sig fasligt slätt när queen Carola äntrade scenen. Generellt är det nog en dålig idé att försöka sig på duettsång med den frikyrkliga stormvinden. Det funkar liksom inte. Lille Måns blev så överkörd att man nästan tyckte synd om honom. Och så blev det så uppenbart att han liksom inte är något mer än ett pretty face, när han skulle matcha en riktig sångerska.

Hur scary hon är må vara så kan ju Carola faktiskt sjunga, även om hela "Brigde over troubled water"-framträdandet var så olustigt på så hemskt många sätt att jag begravde mig under skämskudden. (Mitt straff efter en utekväll som gjorde mig så bakis att jag inte var kapabel att stå emot).

För övrigt väntar jag bara på rubriker som "Här kollapsar Måns" och "Måns i bråk med skivbolaget". Killen är bara tjugo år. 20!! Snart borde den leende och "allt är så himla roligt fast jag jobbar non stop och missar hela min ungdom"-fasaden att krackelera. Frågan är bara om det blir en Drew Barrymore eller Macauley Culkin?

Sandra från New York hyllar Lasse Holm

Allvarligt- det är respekt att göra en låt om pasta.

Hey dudes

I don't know why, but lately my non-swedish visitor rating is exploding. So, hi, all you nice people from the US, UK, Indonesia, Portugal and India.

Sorry for the swedish.

/Mirre

Jag - en trekkie?

Alltså ibland är jag så nördig att jag blir rädd. Tomheten såhär pre-Lost är nästan överväldigande. Men det är kanske dags att stoppa ner Jack, Locke, Hurley och the others långt bak i någon hjärnlob. Kanske får de komma fram i februari 2008 till säsong fyra, kanske inte. Egentligen vill jag bara surfa loss på Lostpedia (finns såklart! Där hänger mina gelikar, de som verkligen förstår mig) och kolla youtube-klipp med Best of Sawyer (alltså VEM är det som laddar upp alla dessa klipp?)...men jag får nog ta och välja sanity istället.

Och typ gå ut. Träffa riktiga människor. Som inte kämpar för att ta sig ifrån en läskig ö.
Ikväll ska det ske. Jag ska borsta håret, klä mig lite ärtigt och bli lagom full.
Ja!

Undrar om Tranan, Riche och China ligger kvar? Hade himla trevligt där för exakt en vecka sedan, innan jag gick in i den här världsfrånvända dimman.

Bara 5 avsnitt kvar

Förstår inte hur jag har kunnat missa hela den här Lost-grejen så totalt. Ok, serien är lite ojämn men i det stora hela är den frustrerande spännande. Fast egentligen är det ju inte meningen att man ska se serier på det här koncentrerade viset. Hade jag sett den en gång i veckan hade jag nog inte stört mig lika mycket på att avsnitten är uppbyggda på ungefär samma sätt (antingen avslutas de med en beroendeframkallande cliff hanger eller med en myspysig feelgood-låt där alla karaktärer visas i eldsken och ler på ett hoppingivande sätt mot varandra). Eller att "What do you want" är öppningsrepliken i alla dialoger.

Eller att Evangeline Lillys karaktär Kate har ETT enda ansiktsuttryck som hon nu har varierat i 65 avsnitt. Hon liksom lägger huvudet aningen på sned, pressar ihop ögonbrynen och ser lite plågad ut. Används till allt, från att Sawyer vägrar ge henne ett vapen till att Jack gosar med "the other"-bruden till att hon är vilse i skogen.

Att det gamla pålitliga temat "en man och hans problematiska förhållande till the old man", farsan, genomsyrar i sort sett alla individuella historier (även kvinnorna faktiskt) är såklart också lite tröttsamt.

Men den där Sawyer är ju festlig. Vilken otrolig meta-tv det blir när han efter typ 40 avsnitt spänner ögonen i någon av de totalt menlösa statisterna (de där namnlösa som aldrig får följa med på bus i skogen) och utbrister "who ARE you"?

Fast igår snabbgooglades det. Ville veta hur lång tid jag blir tvungen att leva i tomhet och abstinens när säsong tre tar slut (pallar inte, vill veta ALLT nu)- och möttes av beskedet att det ska göras TRE säsonger till efter den här. Kan det verkligen stämma att det den här serien ska fortsätta till 2010? Någon som vet och kan bekräfta?

Äh, vem behöver solen

Inser att jag inte uppdaterar så ofta. Kan bero på att jag är på semester. Eller att jag sett 57 avsnitt av Lost sedan i fredags. Jag skämtar inte, jag gick från att ha varit total Lost-novis till att just nu plöja mig igenom säsong tre i rekordfart. Jag äter, dricker och drömmer Lost. Ironiskt nog befinner jag mig på en ö. Så fort jag ser ett plan tror jag att det ska störta.

Funderar på att gräva lite i källaren. Och kanske installera en dator...

Ut? Hell no

Antiklimax? Hån? Eller vad ska man kalla det här vädret egentligen?

Semester om 45

..ska bara städa skrivbordet, fundera ut hur man fixar semesterstängt på mailen, putsa tangentbordet och hitta en fodervärd till min lilla hopplösa växt, pr-tricket som gick överstyr från klubben Trädgården.

Det här känns ju overkligt.



Ses om fyra veckor lilla skrivbord!

Det är ni som är dom konstiga och lilla jag som är normal

Året var 2004 och jag var på min favoritaktivitet i världen- Malmö Filmdagar. Satt och vred mig av genans i biomörkret under en av förhandsvisningarna. Filmen på duken var så pinsam, klyschig och riktigt, riktigt trött. Var beredd på en totalsågning efteråt, av den samlade kritikerkåren. Men icke. En filmkritiker nära mig gav istället TOPPBETYG åt denna sörja.

Och idag, när jag bläddrade igenom SFI:s årsredovisning, inser jag att "Såsom i himmelen" ligger etta på topp-20-listan över de mest sedda svenska filmerna 1993-2006.

ETTA!

Vad är det jag inte förstår med den här filmen?
Är det nyskapande med en story som går ut på att en medelålders karl drabbas av livskris och depression men får nytt hopp i mötet med lite fast kvinnokött?
Är det fräscht med nidbilder av landsortsmänniskor (alltid lugna, innerliga och med järnkoll på vad som EGENTLIGEN är viktigt i livet)?
Är det subtila personskildringar när folk är antingen jättejätteonda eller urfiiina människor?

Jag är ledsen man jag kan inte sluta älta detta fiaskopekoral till rulle. Övervägde i ett sorgligt och osäkert ögonblick att det kanske är jag som, i ljuset av dessa SFI-siffror, har missat filmens storhet.

Men så läste jag vidare i listan och kan konstatera att även mästerverk som "Drömkåken", "Hälsoresan" och "Tomten är far till alla barnen" också platsar. Och andades ut.

Ständigt dessa sommarvikarier

Tänk så fort det kan svänga. Men nu när jag inte längre tillhör denna slavskara kan jag inte annat än beklaga mig. Högljutt. För allvarligt talat, de här första veckorna i juli, innan de liksom börjar få till det, är man hjälplöst fast i sommarvikariernas våld. De är nya, de kan inget och de är eh, efterblivna?

Exempel1: Brukar köpa frukostmackan i ett fik i Globen. Vanligtvis helt utan problem. Nu gör sommarvikariemaffian där sig skyldiga till kardinalfel och brer på äckelmängder smör. Måste vara ekonomiskt ohållbart för fiket och jag inte kan äta min frukost längre.

Exempel 2: Jag försöker få tag i folk på myndigheter och olika typer av företag. Helt omöjligt eftersom de är på semester. Sommarvikariemaffian har nollkoll. "Eh, lämna ut årsinkomster bara sådär är inget vi på Skatteverket gör".

Exempel3: Plötsligt känns nyhetsrapporteringen liksom inte legitim längre. Var är de trovärdiga ankarna? De där nya som stakar sig ideligen, kan man lita på dom? Om de nu syns i bild. Kameraoperatörerna och bildproducentern tillhör ju också sommarvikariemaffian och är inte helt slipade.

Fast ibland blir det ju roligt. Som nyheten om Flipi och Fredrik alldeles nyss på expressen.se. En sommarvikarie, gissar jag, som rapporterade om, tja, två glada delfiner?

"Vad är det där Myspace egentligen?"

Säljarna sitter bara någon ynka meter bort rent fysiskt. Men att tjyvlyssna på dom ibland avslöjar milsvida avstånd.

En ring av gråt

Jag, Ted och Nina kände oss tappra när vi samlades på redaktionen i morse. Det är inte mycket kraft kvar i oss semestersugna stackare nu.
– Känner mig nästan gråtfärdig, sa jag.
- Vi kan sätta oss i en ring och gråta ut innan Sture kommer, sa Ted.

Men sen skärpte vi oss. Och jobbade lite.

Enligt Luger verkar Accelerator ha varit en hit publikmässigt. Bra, de förtjänar att gå bra. Jag är iofs lite sur över att de satte Tough Alliance på lilla scenen. Fullsatt långt innan vi ens kom på tanken att gå in dit. Så jag missade både dem och Lykke Li, som jag också var sugen på. Morr.

Men men, jag är ändå nöjd. Kommer att bära med mig: The Gossip (turkosa tajts och en röst av guld), Digitalism (har väntat i ett och ett halvt år på att få tokdansa till dem), The Metros (de var typ 16 och rebellrockare och urgulliga), Frida Hyvönen (vilken gudinna, helt grym) och Maps (största överraskningen för mig och helt fantastiska- rekommenderas).

Och att lyssna på José Gonzales i solen (som äntligen dök upp efter några timmars hutter, lervarning och duggregn) med en kall burköl...mmm, njutning...kanske bor det någon slags festivalperson i mig trots allt?