Jag, Ted och Nina kände oss tappra när vi samlades på redaktionen i morse. Det är inte mycket kraft kvar i oss semestersugna stackare nu.
– Känner mig nästan gråtfärdig, sa jag.
- Vi kan sätta oss i en ring och gråta ut innan Sture kommer, sa Ted.
Men sen skärpte vi oss. Och jobbade lite.
Enligt Luger verkar Accelerator ha varit en hit publikmässigt. Bra, de förtjänar att gå bra. Jag är iofs lite sur över att de satte Tough Alliance på lilla scenen. Fullsatt långt innan vi ens kom på tanken att gå in dit. Så jag missade både dem och Lykke Li, som jag också var sugen på. Morr.
Men men, jag är ändå nöjd. Kommer att bära med mig: The Gossip (turkosa tajts och en röst av guld), Digitalism (har väntat i ett och ett halvt år på att få tokdansa till dem), The Metros (de var typ 16 och rebellrockare och urgulliga), Frida Hyvönen (vilken gudinna, helt grym) och Maps (största överraskningen för mig och helt fantastiska- rekommenderas).
Och att lyssna på José Gonzales i solen (som äntligen dök upp efter några timmars hutter, lervarning och duggregn) med en kall burköl...mmm, njutning...kanske bor det någon slags festivalperson i mig trots allt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar