Men varför bor jag inte på Roslagsgatan, har självklara fredagsförfester, ligger bakis och utslagen minst två dagar i veckan, idkar tveksamma relationer, efterfester, ångest inför framtiden, har inget ätbart i kylen, tomglas som måste pantas, timslånga telefonanalyser med mina vänner, små finanskriser i slutet på varje månad?
När hände allt det här vuxna?
Det här gravida?
Gaaaahhhh?
(ljud av gallergrind som smäller igen och en nyckel som slängs i en flod någonstans)
Åh neeeeeeeeeeeej, paaaaaaniiiiiiiiiik.
Så där.
Djupt andetag.
Nu är det bra igen.
(Nästan)
2 kommentarer:
Det går över vännen,det går över.
själv är jag ganska avundsjuk på ditt välsignade tillstånd. Kramar.
Tja, tomglasen finns väl kvar. Och ångesten också, verkar det som.
Skicka en kommentar