Folk som är gravida med sitt ANDRA barn får ursäkta. Men det är helt enkelt inte så spännande. Det är ju liksom samma sak en gång till, både för de drababde och för omgivningen. Svårt att hetsa upp sig liksom.
Första degen i ugnen däremot - det är lite roligare. Dels därför att personerna i fråga fortfarande går att umgås med som vanligt. Dels för att det är mysigt att minnas tillbaka på sin egen (rosafärgade, totalt av hjärnan censurerad) väntans tid.
Och så för att det är så rörande att höra deras små teorier om hur det ska bli SEN.
I helgen hörde jag följande, som hämtat ur mitt eget inre försvarstal back then:
"Äh, vadå, det blir ju vad man gör det till, klart att man fortfarande får sova och kan gå ut om man vill det. Den där svartmålningen som man får höra om hur jobbigt det är att skaffa barn, den känns så himla onödig".
"Ja, absolut, det behöver ju inte alls bli så jobbigt", svarade jag vänligt.
Hahahahahahahahahahahaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar