Är så chockad över hur enormt traditionella folk (typ kompisar och bekanta) blir när det kommer till bröllopsbestyr. Är det någon slags inre borgarbrackighet som föser tillbaka vanligtvis moderna människor i evolutionen?
Ta presentlistorna. Varför är det ok att leka julafton med önskelista bara för att man bestämt sig för att gifta sig? Par som har bott ihop i åratal tycker plötsligt att det är en skön idé att polarna ska komplettera finporslinet som tack för festen.
Eller fenomenet svensexa/möhippa. Vad fan är det egentligen? "Sista natten med gänget?" Eh..ja, för efter vigseln är det tack och adjö till allt normalt socialt umgänge och baaara parliv som gäller. Visst, ett ståndande bröllop kan vara en bra ursäkt att dra ihop sina gamla kompisar för en nostalgistund tillsammans.
Eller allmän förnedring, beroende på hur man utformar det hela.
Men för min egen del kan jag bara konstatera att sex års vänskap inte räckte långt när det kom till kritan. Jag har nämligen bröst och det platsade inte på svensexan för min polare som gifte sig härom året. Men 500 spänn till ett par glas från kosta boda, det gick bra att få hosta upp.
Ser inte fram emot när ungarna kommer. Då blir det väl en återgång till groggsalongen för killarna medan brudarna snackar amning till kaffet. Hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar