tisdag 6 november 2007

Och såå himla gnällig är jag egentligen inte

Någon gång lite längre fram i livet, när jag har tröttnat på det här jobbet, ska jag nog öppna ett fik. Eller en mysig liten kvarterskrog. Kanske i Frankrike, kanske på Kungsholmen. Får se hur det blir exakt (det mesta som jag har planerat längre fram än sisodär två veckor framöver är ännu så länge ganska luddigt).

Men några saker vet jag bestämt om mitt framtida fik.
Det ska inte, under några omständigheter, påminna om Café Soda.

Minns ni, det där fiket på söder som var ganska hajpat för några år sedan?

Som en konsekvens av mitt nuvarande kneg har jag befunnit mig där- faktiskt TVÅ dagar på raken vid samma tidpunkt. (Så går det när man har med ömtåliga, visserligen förtjusande, men också förvirrade konstnärssjälar att göra). Och blivit förvånad över att det alls funnits några gäster där. Lokalen är 1. skitig. 2. har nonchig personal 3. med jättesmutsiga förkläden och 4 inga rena kaffekoppar, 5 en läbbig handduk på toaletten (som knappt går att låsa eftersom dörren är trasig) och 5. ÖPPEN dörr i fucking november.

Man sitter alltså där i smutsen och FRYSER.

Så ska inte mitt fik vara.

Inga kommentarer: