Mitt liv med Jamie Oliver

Alltså, de flesta av mina vänner skulle nog kalla mig för ganska handikappad i köket. Under min studietid käkade jag mest cous-cous (med vatten från vattenkokaren) och fiskpinnar. Eller gröt. Och var liksom nöjd med det. Hade någon gett mig en rå stek hade jag blivit rädd.

Men nu är det nya tider. Insåg det igår när det, i mitt kök, låg färskt märgben och väntade på att slow-food-kokas.



Det blev en jättegod Osso Bucco med krämig polenta till slut. Och så ett glas rött på det.
Mitt nya liv i ett nötskal.

UPPDATERING: Hmm, insåg precis att det krävs ett litet förtydligande här. JAG är alltså fortfarande samma handikappade stackare. Men jag bor ihop med en som förbarmar sig och ser till att jag får tillräckligt med näring och sånt.