Min nya grej den här hösten har varit att ta med matlåda till jobbet.
Innan har jag alltid tänkt att jag måste få unna mig att äta köpt lunch. Dagens lilla höjdpunkt och så.
Men det var i min förvärvsarbetande ungdom, då jag fortfarande var nästan hypnotiserat lycklig över att ens ha en lön.
Ah, those were the days, att kunna handla en bricklunch gjorde mig så nöjd....
Men nu, ett par år och ganska många kilon senare inser jag ju att nackdelen är större (nya kläder i större storlekar är ju inte direkt gratis, inte gymkort heller).
Så, matlåda it is. Sjukt tråkigt men ändå, faktiskt, tillfredställande.
Och nu har jag tagit ännu ett steg mot den absoluta diskbänksrealismbotten.
Det är ju inte rimligt, i dessa tider, att använda sig av engångsförpackningar till matlådan.
Så nu har jag, sjukt motvilligt, köpt matlådor i PLAST på Ikea.
Och när jag strax har ätit klart kommer jag att nå rock bottom i vardagstristessen: Att diska skiten. Och stoppa ner den i en liten platspåse i väskan och ta med hem igen.
Fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar