Jag har blivit taggad. Igen. Ser full och typ nyhånglad ut. Igen. Jämrans Facebook. Vad är det för en ondskefull funktion- att man kan ladda upp bilder i ANDRAS intet ont anande profiler. Utan att man får förhandsgranska skiten först.
"Men du kan ju ta bort bilderna som du inte gillar", säger snusförnuftig vän av ordning.
Eh, ja det är ju avslappnat och coolt. Att TA BORT bilder man inte gillar. Censurera bilden av sig själv. (Det gör jag ju självklart i mina privata album. Där är jag aldrig annat än skitsnygg, skitsmal och välsminkad. Men att censurera andras bilder, där går väl någon slags gräns ändå?)
Förutom då en gång kom jag precis på. Cissan tog vidriga, vidriga bilder av mig på Öland förra sommaren. Hon borde grillas sakta som ett dilamm över öppen eld för dom bilderna. Orkar inte gå in närmare på dem men orden "blekfet", "pigmentutmanad" och "strandsvullen" skulle kunna finnas med i en eventuell beskrivning. De små raringarna rev jag sönder i ett obevakat ögonblick. Ha ha. Misstänker dock att den sluga lilla räven har sparat något exemplar för framtida mobbing.
Anyways.
Facebook är idag även en källa till stor glädje. Har nämligen fått en inbjudan av min gamla vän Mattias Dahlström att vara med i ett popquiz på Pet sounds på torsdag. He he. Får mig osökt att minnas min senaste (och enda) eskapad på denna tillställning. Av okänd anledning befann jag mig iaf där i källaren, och trängde mig på laget "Mästerkatten och klåparen" med Oisin Cantwell och Erika Wasserman som deltagare. Och vi sööööög. Rejält. Det var hemskt. Vi kom sist. Dead sist. Men jag hade rätt på en fråga om Ronan Keating. Respekt.
Behöver jag säga att jag vill ha nya lagkamrater? Några bud? Det KAN ju inte gå sämre än sist...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar