Så sitter dom där, en efter en, med finurliga miner och ett glas vatten.
Magarna sväller och de ser harmoniska ut.(När de inte kräks).
De vill bara prata sammandragningar, sedan förlossning, sedan amning.
De blir plötsligt plus en.
Och de slutar bry sig. Om nya klubbar, nya grejer, nya utekvällar utan slut.
Men så, sakta men säkert, slutar de amma.
Blir en egen individ igen.
Fixar det.
Är imponerande som fan.
Blir lite sugna.
Blir lite fulla.
Blir nästan som vanligt igen.
Och då.
DÅ!
Är det dags för bäbis nummer två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar