Som halvtråkig parperson, omringad av småbarnsföräldrar, blir man glad för alla inblickar man kan få i någon av de kvarvarande lössläppta obefruktades liv. Som ikväll på Tranan:
- Shit, vad jag gjorde bort mig på konferensresan! Jag blev aspackad, nästan pinsamt.
- Äh, vadå, alla blir väl fulla på firmafest.
- Jo, men jag var på en helt egen nivå. Helt plötsligt på nattklubben vi var på såg jag världens snyggaste man och bara visste att jag ville ha honom. Först råhånglade vi på dansgolvet framför alla på jobbet, herregud när gjorde man så senast? Och sedan hängde jag med honom hem. Fan vad packad jag var.
- Oj, var han lika snygg när du vaknade nästa morgon?
- Jag vet inte, jag var fortfarande full.
Ah, ljuva nostalgi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar