Kanske har jag tappat stinget.
Kanske.
Men jag tror att det mest handlar om de väntans tider jag befinner mig i. Det är liksom svårt att fokusera just nu, allt känns så...oklart.
Tidigare kändes det, alltså det oklara läget, enbart spännande. Nu börjar det gränsa mot det frustrerande.
Ni hajar säkert.
Nåväl. En liten rolig anekdot kan jag iaf bjuda på, så här på fredagsförmiddagen: Förra helgen räddade jag en vilsekommen igelkott från en förmodligen plågsam död på Fleminggatan. Han var envis men det var jag med och nu väljer jag att tro att den lille rackarn lever ett gott liv i Kronobergsparken.

Nu behöver han inte vara rädd längre
2 kommentarer:
Hej Miranda!
Jag läser dig varje dag numera. Och har tipsat en mina vänner om din blogg, kanske därför din besöksstatistik växer?
Jag älskar hiss-historien och tanten på balkongen. Keep up the good work, som man säger.
Kram, Ingrid S.
Hej Ingrid!
Tack för uppmuntran, ska göra mitt bästa!
/M
Skicka en kommentar