Men hur ska det gå????

Eftersom det pågår något slags besöksrekord här på Mirres blogg känner jag mig nästan lite oförskämd som inte uppdaterar så mycket. Eller så begåvat som man kanske skulle kunna hoppas. (Allra helst vill jag skriva om den stackars saten som gjort Bristol (Sara Palins 17-åriga dotter) på smällen och nu, förmodligen under hot från McCain om deportation till Afghanistan om han inte slutar jiddra, tvingas do the right thing och gifta sig med den likaledes stackars flickan. Ho ho, vilken såpa. Men jag hoppar.)

Kanske har jag tappat stinget.
Kanske.

Men jag tror att det mest handlar om de väntans tider jag befinner mig i. Det är liksom svårt att fokusera just nu, allt känns så...oklart.

Tidigare kändes det, alltså det oklara läget, enbart spännande. Nu börjar det gränsa mot det frustrerande.

Ni hajar säkert.

Nåväl. En liten rolig anekdot kan jag iaf bjuda på, så här på fredagsförmiddagen: Förra helgen räddade jag en vilsekommen igelkott från en förmodligen plågsam död på Fleminggatan. Han var envis men det var jag med och nu väljer jag att tro att den lille rackarn lever ett gott liv i Kronobergsparken.



Nu behöver han inte vara rädd längre