En gång för sisodär sex år sedan försökte jag fixa lite lovin till två personer i min bekantskapskrets. Den ena var M, som jag då pluggade med. Och den andra var T, som tidigare varit ihop med en väninna till mig och sedan bara hängt kvar i bekantskapskretsen.
Två attraktiva människor i sina bästa år. Helt singliga båda två. Helt klart ett case för Fixar-Mirre. Är nämligen av den åsikten att man BÖR hjälpa folk lite på traven om man ärligt tror att det finns potential. Sagt och gjort.
Jag började lobba lite på M, vi satt där längst bak i datasalen, och berättade om hans coola stil. Och så snackade jag upp henne för honom, och tryckte på deras gemensamma musikintresse. "Dessutom är han/hon rätt het också".
Klart de tackade ja till en blinddate.
Och det är då det konstiga inträffar. Jag råkar, helt av en slump, klampa rakt in i deras date. På KGB. Typ en vanlig tisdagskväll. Nä, det var inte hett på den tiden heller utan helt klart valt som ett första dejten-ställe a la modellen: "Ingen av oss går någonsin hit i vanliga fall så då riskerar vi inte att någonsin mötas här igen om det här med dejtandet inte skulle bli någon hit och dessutom riskerar vi inte att möta någon vi känner".
(Jag brukade aldrig hänga där heller, det var bara ett konstigt infall, minns inte ens i vilket sammanhang.)
Stackarna, de såg helt snopna ut. Deras vattentäta plan sprack liksom direkt. Båda två måste ju ha trott att den andra hade panik-smsat mig och bett mig komma och rädda dem i från den "sjukt jobbiga dejten". Eller att jag i själva verket var en stalkande blinddate-fixare med grova gränsdragningsproblem.
Minns att jag snabbt som sjutton drog därifrån iaf. Och att det aldrig blev något mellan T och M.
Då hoppas jag att det går bättre för H och MW. Mitt nya projekt. Undrar var/när dom ska ses egentligen... He he.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar