Alltså, jädrar vad jag känner mig happening!
Det är nu det vänder. Utan att på något vis ta ut något i förskott så tror jag att det börjar bli dags att spika igen den här perioden av osäkerhet, självtvivel och hopplöshet.
Den här veckan kommer att gå till historien som den bortre parentesen för "the dark ages".
Jag känner det i hela kroppen.
Jag vill ställa mig på balkongen och skrika "Kom igen människor, nu kör vi".
Men jag nöjer mig med att sitta här och småle lite modest för mig själv.
(Kom igen, nu kör vi, folks!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar