I min quest för att inte bli gammal, fastna i intrampade hjulspår, inte bli uttråkad och, framförallt, tråkig, utmanar jag mig själv hela tiden ska ni veta.
Som igår, då jag, helt galet spontant, drog på stand up på Big Ben efter jobbet. Jomänvisst.
Hann se fem stycken modiga som vågade livet på en liten scen. De var ganska duktiga allihop faktiskt.
Men jag var en besvikelse.
Hade nämligen ett par dagar innan försökt få till en intervju med nya komiska underbarnet Björn Gustafsson. Vilket av olika anledningar (som mest hade med honom att göra) sket sig. Trist för mig men hey, man är ju härdad.
Tänkte inte så mycket mer på det. Förrän jag stod där, öga mot öga med den lille spjuvern, på Big Ben.
Vad gör man som reporter i ett sådant läge? Som jag ser det finns det tre alternativ:
1. Man presenterar sig och frågar varför han inte ställer upp på en intervju?
2. Man ignorerar och lever med det.
3. Man ignorerar och ångrar sig när han har gått och förbannar att man är en mes.
Jag valde nr 3 om ni undrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar