Var på bokrelease på Spy bar igår. Massor av journalister på plats, härligt.
Ligger som bäst och läser boken nu, och visst är det rätt kul och träffande. Som liknelsen 'se din redaktion som en savann'. Där finns både elefanten (chefen, "när han eller hon sätter ned foten darrar hela redaktionen") buffeln (den luttrade gamle, "som kommunicerar med suckar och sura blickar när unga förmågor frågar om saker") gasellen(den snabba löparen, en ung reporter som ingen saknar om den är borta nästa dag) och så babianen (fotograf, alltid obekymrad, vet aldrig riktigt vart han är på väg "medan gasellen stressar ihjäl sig sitter fotografen och pratar snus, sex och semester").
Ha ha. Fast någonstans halvvägs in i boken har mina små skratt börjat fastna i halsen. Ungefär där det uppmanas till att man ska träna för att hålla sig snygg och alltid tänka på vad man har på sig. Och helst kräva studiotagna byline-bilder.
Alltså, jag VET ju hur verkligheten ser ut, speciellt för frilansare som lever på sina egna personliga varumärken (shit vad jag hatar det uttrycket)och för unga vikarier som fastnat i las-träsket. Men jag har lite svårt att garva åt eländet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar