En hurtig människa från banken ringde upp mig häromdagen. Hon ville snacka sparande.
Faktum är att jag är väldigt bra på att spara pengar. Gillar tanken på pengar på hög. Mitt mål är att någon gång i framtiden kunna göra en Joakim von Anka och BADA i mina besparingar i ett stort valv, iklädd enbart en cylinderhatt.
(Ok, nu gick det överstyr).
Iaf. Jag gillar att spara och är bra på det. Vilket bankmänniskan bekräftade så fint eftersom hon uttryckte oro över att jag inte sparar optimalt. Sagt och gjort, jag bokade ett möte.
(Möte med banken. Ah, mitt vuxna liv är så härligt).
Jag svidade upp mig och försökte se seriöst intresserad ut när det började snackas räntefonder och obligationsindex. Och så insåg jag att mitt idoga privata pensionsparande (älskar't, varje månad myser jag till när jag får föra över lite deg till mitt pensionsspar) har gått åt skogen hela året. Skandal.
(Alltså, allvarligt, det här med börsen, är det verkligen så lyckat?).
Vi blev bekymrade, bankkvinnan och jag. Drog ihop ögonbrynen och hukade oss framför hennes dator och försökte få grepp om situationen. Jag såg framför mig hur jag får bli fattigpensionär som lider av ledgångsreumatism på något hem långt borta i en avlägsen förort. Dusch en gång i månaden och middag bestående av kattmat.
Men så lyste hon upp och förklarade att allt förmodligen ordnar sig om jag lägger mina pengar i en ny superfond. Så jag blundade och hoppade och BYTTE.
Hela 7300 spänn förflyttades igår ute i börscyberrymden.
Puh, framtiden är räddad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar