För ganska exakt 10 år sedan flyttade jag till Paris. Sicken klyschig grej, 20-årig blond svenska drar till Paris och börjar jobba som servitris, tragglar med språket och med fransmän, äter baguette, kommer in på alla "coola" ställen, festar hejvillt, upptäcker alternativa livsstilar och ställen, åker till ockuperade hus, röker på, blir konstnärlig, blir feminist.
Ja ni vet. Ungdomen.
Åker numera alltid till exakt samma kvarter och återupplever den här tiden, då och då när jag får behov av lite miljöombyte. Det är ungefär likadant och alltid lika härligt, även nu när jag är 30.
Fast nu är de bättre på engelska, froggarna, så det är inte riktigt samma sport (i alla fall om man pratar engelskan med kraftig fransk brytning, det är sjukt men sant).
Om ytterligare tio år kanske vi kan förstå varandra helt och hållet, jag och se frrrench.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar