Det finns saker som man som infödd stockholmare bara inte gör.
Och då menar jag inte pinsamma saker som att racka ner på göteborgare/skåningar/norrlänningar (låt dom leva sina liv i fred, hur kul kan det vara liksom) eller att vara dryg mot främmande människor på stan/i tunnelbanan/i arbetslivet (det är inflyttade med mindervärdeskomplex som ger oss a bad name. Seriöst.)
Och man deltar inte i urbana festligheter a la Vattenfestivalen.
Visst,det är säkert kul och bra på alla sätt om det ordnas spektakel på stan.
Men jag skulle aldrig komma på tanken att vara med.
Så döm om min förvåning när jag i går natt (efter en respektabel sittning på Tranans uteservering) plötsligt befann mig i en 50 000 huvuden stor skara stuffande människor mitt på freakin Stureplan. Det pågår tydligen någon form av festival. Info om detta har, antar jag, gått ut till befolkningen. Men den har, av naturliga skäl (man filtrerar ju bort det som liksom inte angår en), gått mig spårlöst förbi.
Så där stod vi, Bea och jag. Omringade av unga, glada människor, uppklädda till tänderna. (Alla hade läst senaste Sofis Mode, I swear!). Jag blev tafsad på av en yster yngling. Sen åt vi korv.
Det hela var väldigt besynnerligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar