Big time "katching"

Men vad faan är det här med att ALLA jäklar ska skriva böcker? Är det svenska folkets innersta hemliga dröm? Att få publicera ett skönlitterärt verk? Nästa stora generationsroman? Skriva autografer och ligga runt på Bokmässan? Det verkar ju så. I alla fall den delen av befolkningen som jobbar inom media. Jädrars vad det puttrar författardrömmar...

(Fundering:Det kanske är resultatet av att texterna i tidningar blir allt kortare. Man känner sig snöpt. Man känner sig oförlöst. Man måste skriva av sig. Voila: romanidén är född).

I och för sig, hur svårt kan det vara. Med tanke på folk som blir publicerade menar jag. Och tjänar multum. Hmmm...en best seller liksom. Kanske borde testa. Deckare, chick lit eller nåt pretantiöst..får se. Undrar hur man gör? Vad sägs om den här inledningen?

"Dörren smällde igen och ekot hördes genom hela fastigheten. Hennes klackar smällde mot stentrappan när hon gick de fyra smala trapporna ner mot porten och gatan. Hade hon tittat hade reflektionen av en rufsig ung kvinna med resterna av nattens smink, fylla och kroppslukter synts i portens glas. Som i trans lyfte hon på fötterna. Ett steg i taget. Måste fortsätta gå. Uppgörelsen hon precis lämnat bakom sig, orden som utväxlats var alldeles för smärtsamma för att vara nära. Hon måste bort och gick längst Hornsgatan och den vackraste morgnen hittils den här sommaren. Inte för att hon lade märke till solens värmande strålar över Slussens vatten eller lade notis om måsarna som skrek över dagens första lass med turister och andra morgonpigga som skulle ta båtarna över till Djurgården. När hon passerade Slottet märkte hon att hennes hälar blödde, skavda av de nya skorna som varit så snygga föregående kväll. Då, när allt fortfarande varit normalt.

Hon fortsatte gå, utan att ta hänsyn till den begynnande smärtan i fötterna och benen. Hon gick hela vägen hem till den lilla ettan i Vasastan och kunde inte tänka på någonting förutom en enda sak: Hämnd".


Va, va, va? Är jag on to something? Vill man läsa mer?