Att leva on the edge

I helgen var det återigen dags för den traditionsenliga kvinnohelgen. Den innehåller typ ett halvt dussin härliga kvinnor, en skärgårdstomt, massor med mat, vin, godis och mystiska myskläder. Den innehåller inte barn och karlar.

Är det då helt lämpligt att sätta sig på en liten kobbe när man rent teoretiskt kan föda NÄR SOM HELST?
Om man frågar
1) min mamma: är det tvärnej.
2) barnafadern: ytterst tveksamt.
3) kollega med koll på hur effektivt skärgårdens ENDA helikopter opererar: nej.

Men va fan. Lite kul måste man ju få ha. Och vad vore livet utan lite drama?
Så jag åkte såklart.
Och hade en superfin helg.
Är fortfarande på smällen.
Och har fått snacka med mina väninnor i timtal, utan att bli avbruten av skrikande ungar en enda gång.
Såååå värt!



Marielle, en läbbig svan. Och så Bea, som tog en nap allra längst ut på bryggan.