Ångestdröm

Usch, ni vet när man drömmer något asjobbigt och nästan kämpar för att vakna?
Som jag, häromdagen.
Jag gick i en sjukhuskorridor, nästan klaustrofobisk med lysrör från helvetet. Jag var barfota, inkopplad på dropp i en rullbar ställning och hade bara på mig landstingets engångstrosor i nät (?) och en gammal urtvättad sjukhussärk med två strategiskt trasiga knappar.
"Tur att ingen ser mig nu", tänkte jag.
Och gick förbi ett inglasat lunchrum där en massa medpatienter satt och käkade. Alla tittade upp från sin soppa och stirrade ut mig med svartkantade ögon.

Jag gick snabbt in på närmaste toalett och tog en titt i spegeln.
Det första som slog mig var blodfläckarna över hela baksidan av särken. Kan inte ha undgått någon som sett mig.
Sedan lade jag märke till det härjade, osminkade ansiket i spegeln. Och håret, HÅRET på den stackars saten jag närstuderade.
Galet och smutsigt.

Och sedan insåg jag det allra värsta.
Det var ju ingen dröm alls.
Bara ännu en dag som inlagd på sös.