Var på grammisnomineringarna i veckan. Det var rätt kul, alla artisterna var på plats och jag blev lite överväldigad av upplägget, det var som att vara på kändisbuffé, bara att ta för sig så mycket man orkade.
(Jag har generellt stora problem med hela buffékonceptet. Min inre stenåldersmänniska skriker alltid "ääät meeer, nuuu! Du vet aldrig när det blir mat igen! Och så sitter man där, illamående, äcklad och i matkoma och ångrar sig. Every time!)
I alla fall. Där stod jag, omringad av en presskår on a sugar high, och alla sahara hotnightar och adam tenstor och schlagerfolk och hårdrockare i en skön blandning. Många journalister, som varit med i racet ett tag, var ju tjenis med de hetaste och high fivade typ Ken och Annika Norlin.
Själv fick jag en bamsekram av - Ola. Japp. Idol-Ola.
Säga vad man vill om det. Jag gillart på något vis.
1 kommentar:
Äsch, han trodde säkert bara att du var Bodström. Eller Reinfeldt. Eller nån annan icke-fotbollspelare eller Idoldeltagare.
Skicka en kommentar