Jag är tydligen inne i en "det är roligare att säga ja"-fas i mitt liv.
Bellmansstafetten är ett käckt exempel (som jag ångrar så djupt så djupt).
Och nu ska jag gå och bli föredragshållare minsan. Ett mediegymnasium har hört av sig och efterfrågat mina tjänster. Tydligen använder sig ungarna av tidningen i sin undervisning. Tydligen tränar de på ingresser med hjälp av oss. Tydligen är vi deras idoler. (Förmodligen så är det bara något de säger för att jag ska våga mig dit).
Känner plötslig skrivkramp. Brukar aldrig tänka på att folk faktiskt läser det jag skriver. Jag menar om man verkligen, VERKLIGEN skulle tänka på att en halv miljon människor läser tidningen varje dag så skulle nog en rätt kraftig writers block kunna sätta in. Ska genast förtränga, fan ska ju träffa Oldsberg senare idag.
Men det blir nog kul att höra vad ungarna har att säga. Ska göra allt jag kan för att coacha de små liven. Och uppmuntra dem att satsa på en riktig utbildning istället och glömma alla tankar på att jobba med media. He he.
Gud jag har glömt hur små/stora gymnasiekids är. Går det att prata med dom som till vuxna? Fattar de? Känner inga i den åldern längre. Hoppas de inte är kaxiga bara. Shit nu när jag tänker på det så var jag ju själv aldrig så smart och självsäker som just i gymnasiet. Fan jag visste ju ALLT och tyckte det var extremt kul att ifrågasätta töntiga föredragshållare..åh nej...fan jag kanske borde öva lite mer på att säga nej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar