De senaste 8 åren har jag gått upp 8 kilo. De har liksom smugit sig på, i takt med att livet blivit stabilare och jag mindre neurotisk och tillåtit mig själv att dega ner mig i sambosoffan och äta typ chips.
Men nu får det vara stopp.
Det här håller ju inte.
Jag fyller för fasiken 30 om ett halvår- vem vet var denna smygeskalerande trivselfetma kan sluta?
Now is the time, liksom. Så från och med nu är tänket mer ätstörning än "det ska va gött å leva".
Återkommer med resultaten men jag kan säga att det hittills går mycket bra. Ett kilo minus på en vecka. Är mycket nöjd.
2 kommentarer:
ett ord - ett enda: BELLMANSTAFETTEN!
Grr..
Skicka en kommentar