Till Clarence:

"Morsautgång", ärligt talat Clarre, hur trist låter inte det? Men ok, så här gick det:

Middag på Salongen. Ett "billigt alternativ till F12". Trots det, eller kanske just därför, gick vi bärsärk i beställningarna och notan slutade på 800 kronor per person! Tror vi hamnade i det där läget som Seinfeld så träffande beskrivit: hur man i någon slags hybris/denail, fortsätter att beställa efterrätt, kaffe, plockmat, mera vin osv i all oändlighet och får en chock när notan väl summerats. Så mycket var det hur som helst inte värt kan jag säga. Mat- och dryckmässigt alltså.
Sällskapet däremot, var ju priceless!

Fick välbehövligt skvaller, lite updates, snicksnack och så.
Den mest hetsiga debatten handlade om huruvida vi kunde passera för 25 (några trodde det, andra gapskrattade och sa no way)fortfarande. Kontentan blev nog att det inte handlar om antalet rynkor/hängigheter på kroppen utan om att vi börjat tappa greppet om het stajling. Sånt som kids plockar upp bara så där. Som vi också gjorde. Förr. När vi brydde oss (?) Och då ingick ändå en av landets hetaste modebloggare i skaran.

Sedan bar det av till Kåken. Och jag insåg att jag trott att jag varit på Kåken förut. Det har jag inte. Jag har alltså varit på 1900. Nu testade jag att gå in i lokalen några meter till- och hittade rätt. Helt ok. En drink på det och sedan föll jag i tröttkoma. Det absolut tristaste läget som finns. Så klockan 01 drog jag hem och fick sova i de fem timmar som återstod innan lilla grodan vaknade. Det kostar att ligga på topp, som det heter.