I dag vill jag tacka mig själv för tio månader av föräldraledighet, som härmed avslutas. Det har varit månader av trötthet, förvirring, nya bekantskaper som bvc-sköterskan som ser ut som Sissela Kyle och amningsexperter så bestämda på sin sak att de får Vilks-hatare att framstå som timida, blöjbyten, diskning av vällingflaskor, städning typ hela tiden, radikalt minskat utrymme för eget liv, pusslande med barnvakt och jobb, slit och släp i snö, iskyla och barnvagnsovänlig snö.
Har fått se min lilla hjälplösa groda utvecklas till en kaxig unge som numera äter mat, snart kan gå själv, klättrar, skrattar väldigt mycket, har världens pajigaste framtänder, smålockigt hår, intresse för att sparka fotboll och stänka så mycket som möjligt när hon badar. Hon har även ett väl utvecklat intresse för sladdar och fjärrkontroller.
Det gjorde du bra, Mirre.
(Kommer grodan någonsin att tacka dig för allt slit? Naturligtvis inte, du tackade ju aldrig din mamma, eller hur? Däremot har du all rätt i världen att le i mjugg när hon en dag kommer hem och berättar att hon är på smällen. Precis som din egen mamma gjorde.)
3 kommentarer:
Otack är världens lön och shit vad jag inte ska himla med ögonen nästa gång man pratar om att föräldrarskap är världens svåraste jobb etc. No more.
Tack caroline! man måste supporta de som ligger ner, inte sparka.
Jag fastnade på ordet fjärrkontroll. Det är något speciellt med bäbisar och fjärrkontroller. Jag har inte förstått varför intresset är så högt för dessa mojänger än, men det kanske klarnar så småningom.
Skicka en kommentar