Sitter på jobbet. Vi håller på och flyttar. Hela nöjesredaktionen har rört sig exakt tio meter och mitt lilla en-gång-i-veckan-skrivbord har fått hänga med. Mitt i kaoset ser jag plötsligt en gammal chef som är på besök. Lite oväntat men roligt. Sist vi sågs satt jag och grät i ett konferensrum i Globen. Med ett nedläggningsbesked slängt i ansiktet, och han var också lite rödgråten vill jag minnas. Nej, förresten, sist vi sågs var i ett annat konferensrum där jag fick skriva på mina avskedspapper. Jag var nog fortfarande i chocktillstånd och hade mycket svårt att tro honom när han sa betryggande ord om att det skulle gå bra för mig, att jag inte skulle oroa mig.
Han fick ju rätt får man väl säga.
Och nu sågs vi precis här. Hos "motståndarsidan". En snabb kram. En pust från svunna tider. Roliga, slitiga, fast anställda tider.
Fan vad länge sedan det känns nu.
1 kommentar:
Jasså...vem kan det ha varit mån tro?
Skicka en kommentar