Bebis är snart fyra månader, jag har börjat jobba lite smått och det mesta börjar gå på rutin igen. Blev därför ganska glad över möjligheten till fecke som öppnade sig i helgen.
Utan killen, utan bebisen. Bara jag, fri och ledig, skulle gå på maskerad, mingla, bli lagom berusad och få känna att "yeah, man, still got it"!
Iklädd min finaste grunge-mundering (det var 90-talstema) intog jag festlokalen. Kände mig tokigt laddad. Och började prata med total strangers. Det gick inget vidare. Kände direkt hur jag liksom var i fel tonart.
Som en stackare jag anföll. Han jobbade som managementkonsult. Ah, tänkte jag. Nu ska jag, en gång för alla, försöka förstå vad en "managementkonsult" faktiskt gör.
- Jag jobbar med bensinbolag, säger han.
- Åh, vilken framtidsbransch, sa jag.
Varför sa jag så? Helt onödigt. Ska jag säga förresten, som skriver om biofilm (!) i en papperstidning (!).
Lite senare, när jag slagit mig ner med några andra journalister och fått lite välbehövligt skvaller, kom en viss snubbe på tal.
- Men alltså, han är ju en riktig idiot, säger jag.
- Fast han är ganska schysst faktiskt, rent privat, säger hon, som uppenbarligen umgås med sagda snubbe.
Sen dansade jag till Spice girls, drack i snabb takt tre glas vin, blev sömnig och gick hem utan att säga hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar