2008 - chockernas år

2007. Ett år av lugn. Utveckling i lagom takt. Ett år då jag fick lära känna uttrycket "rulla på i gamla hjulspår". Byggde upp ett sparkapital, utnyttjade min semesterrätt, blev rund och bekväm. Aningen bortskämd möjligen.

Så kom då 2008. Till en början var allt precis som vanligt och banne mig om kostymen inte började kännas lite för trång till slut. "Ska det vara så här nu, for ever", minns jag att jag funderade någon gång i mars. Stadigt jobb, sällskap och en utstakad framtid. Och då. DÅ. Skrattade ödet mig rätt upp i ansiktet och ställde allt på ända.
Chock nr 1. Inget jobb längre.
Panik. Fan, man saknar ju inte den där kon förrän den har stuckit till skogs. Och nu, utkastad i en brutal verklighet där det råder iskyla och osäkerhet i var mans blick, kan jag ju inte annat än förbanna min hybris. Och samtidigt börja uppskatta de små sakerna i livet: Ett eget postfack. En fungerande dator. Kollegor som vet vad man heter. En egen stol.

Nåja. Livet gick vidare. Hade en sommar fylld av lika delar framtidsångest som vintyngd lättja.

Sen kom hösten.
Och chock nr 2. Totalt livsstilsbyte. Återkommer om denna punkt lite senare.

Fick nytt jobb. Ingen höjdare. Fick nytt jobb igen. Bättre.
Chock nr 3: Drömjobbet!
Jo. Har cashat in- big time. Hoppas jag iaf. Det känns som att jag äntligen har hamnat helt rätt. Börjar på fredag.

Årets lärdom: Tro inte att du vet något eller kan planera något eller att situationer består. Det är bara att hänga med, bita ihop ibland och hoppas på en ljusning. Som ju alltid kommer.

Årets pinsammaste: Intervjuade Andreas Kleerup härom veckan. Ganska länge- om hans fantastiska år. Vad öppen och trevlig han är tänkte jag. Men vad han tjatar om det där galleriet. Så jag frågade lite om hans stormiga kärleksliv. "Eh, nja, jag är relativt nykär, det är väl snarare min bror som har blivit omskriven". Sa alltså Jonas Kleerup. Tack då, sa jag och lade på med blossande kinder. Sorry!

Årets måltid: En skaldjursplatå av klass i Träslövsläge i somras. Två timmar i solen på en uteservering. Ska jag minnas till jag dör.

Årets arbetskamrater: Gänget på Punkt Se. Fan, fina ni är.

Årets kompisar: Måndagsklubben på Tranan. (Även ni i exil i Thailand).

Årets kille: Min.

Årets barn: Agnes, Julian, Lucas, Bonnie, Vera, Gustav.

Årets mest överskattade hype: Min 30-årsångest. Tvårdog ju direkt, redan i februari. Hej ljuva medelålder!

2009 då?
Om 2008 blev chockernas år så blir nog 2009 året då ALLT kommer hända. Känns både bra och skrämmande på samma gång.

Gott nytt år!