Ska jag vara rädd?

Hm. Ibland är det visst jag som inte svarar i telefon..

Är detta livskvalitet?

Dagens insikt: Större delen av mitt liv går åt till att försöka på tag i folk på telefon.

Oftast svarar inte folk. I alla fall inte innan deadline. Vilket stressade chefer kan ha svårt att förstå.

Hatar´t.

Nyårsfecke någon?

Asså, har folk redan nyårsplaner? Varför vaknar jag alltid upp som ur dvala vid den här tiden på året och inser att jag, återigen och helt clueless, inte fattat att det snart, snart är nytt år. Och att man därmed bör ha bokat in sig på fet fest, köpt en härlig blåsa och förbeställt ostron och bubbel i mängder?

Istället kör jag min vanliga taktik: det ordnar sig nog-taktiken.

Jo, den är lite ångestfylld. (Som så mycket annat här i livet).

Nu börjar julen!

Jädrar, nu ska jag kasta mig huvudstupa in i juletiderna och jag tänker njuta av varenda härlig minut.
Redan i helgen är det uppvärming med stort släktkalas (sk lilla julafton) och glöggfest.

Känns verkligen som att det är läge med jul nu. Konstigt, jag brukar känna ett visst motstånd, typ "Åh, stress, jobbigt, dyrt, segt" och sånt. men icke i år. Inte minst eftersom det känns som välling i mitt huvud mest hela tiden.
Svårt att jobba när det bara geggar runt i hjärnan liksom.

Liten koncentrationsövning:

Har på mig: Svart klänning, röda stövlar och en mysig kofta.
Åt senast: Falafel med ris på "snusket" (aka Två drakar).
Gör just nu: Söker en känd svensk filmstjärna. Går sådär.
Senaste låten jag hörde: Bög-bondens singel. Ska försöka förtränga den snabbt! (Tänk en ung Tomas Ledin på tjack)
Pratade med i telefon nyss: Jonas. Han ska tydligen testa lyckan i Skellefteå. Oväntat.
Längtar efter: Att få se Idol ikväll, med en fet påse godis i näven.
Vill ha: Julefrid.

En tuff kaka

Har precis varit på presskonferens med Robyn.
Hon är ju grym.
Fast svår.

Speciellt när hon öppnar med orden: Jag vill ju inte prata med pressen.

Lite som att gå på fest med någon som säger "Nä det är ju en dag i morgon också" redan klockan 20.30.

Jag är sååå lycklig

Fick nämligen tillbaka min mobiltelefon efter att ha tappat den i en taxi i går. Fatta, taxichaffisen kom och lämnade in den i repan på jobbet i morse, där jag tog emot den, efter en mycket orolig natt. Det FINNS hopp om mänskligheten.

Nä, nu slog banne mig julstämningen till.

Vill bara kramas och dricka glögg och äta lussekatter och göra gott.

Fridens.

Provocerad och fascinerad

Körde ett litet filmfestivalrejs i helgen, först "Rachel getting married" (grinade som ett litet barn, oj vad bra hon tydligen kan vara, Anne Hathaway), sedan "A complete history of my sexual failures" (ok dokumentär om filmare som försöker förstå varför hans förhållanden alltid går åt skogen) och så till sist "HR Landshövding". Svartvit dokumentär om Anders Björck. Tillsammans med "De ofrivilliga" det bästa från årets festival.

En insikt i arbetet på länsstyrelsen, hur kul kan det vara? Väldigt. Framförallt känner jag fascination. För hur det funkar i sådana här kretsar. För att Anders Björck inte har en dator på sitt arbetsrum men en sekreterare som vet att han tar två bitar socker till kaffet. För att han outtröttligt klipper band, talar på invigningar och tar emot medaljer.

Ja, det är fascinerande att se vad medelålders människor i ett visst skikt pysslar med hela dagarna. Kände mig ung och alternativ helt plötsligt.