Att träffa kända personligheter i grupp med andra journalister är lite som att spela rysk roulette. Antingen dör man eller så överlever man. Eh, ok, riktigt så dramatiskt är det naturligtvis inte.
Men har man tur hamnar man med ett gäng genier som tänker ut smarta följdfrågor man själv är för tjockskallig för att komma på i stundens hetta. Man drar tillsammans åt samma håll och så blir alla nöjda och glada och får till finfina texter.
Har man otur hamnar man med ett gäng nötter. Kanske kommer de från norska Se och hör, kanske vill de posera med intervjupersonen i fråga, kanske vill de att han ska vara iförd en norsk lusekofta när det fotas och kanske blir de hatade av resten av gruppen eftersom ovärderlig intervjutid spills medan intervjupersonen totalvägrar och vill fortsätta prata om sin nya film om animerade bin.
I vilket fall.
Oftast har ju organisatörerna av dylika intervjustunder lite koll på det här med konkurrenssituationer inom olika medier.
Så var inte fallet idag.
Där satt vi, en reporter från varje gratistidning, och glodde på varandra runt bordet. Och insåg svårigheten att få till tre olika vinklar på 15 minuters snack. Får se i morgon om vi lyckas.
Lite tryckt var det allt.
Fast sen gick vi därifrån i trevligt kollegial anda och skvallrade om respektive arbetsplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar