Min helg har varit så sjukt maxad och skön på alla sätt att jag nästan kan känna mig nöjd över att sitta här på jobbet igen.
Det blev både kvalitetsslappande hemma (mycket viktigt) och en svängom på stan (Bernskällarens dansgolv ÄR det roligaste i stan just nu) och barhäng med härliga väninnor (Le Rouge, vilken liten pärla). Kroppslig terapi hann jag också med (simning är min nya grej, innan tennissäsongen kommer igång) Och så en fantastiskt fin avslutning i form av konserten i går kväll med Blonde Redhead.
Men.
Det jag kommer att ta med mig från helgen är framförallt adrenalinkickarna jag insupit framför mitt nya - dataspel!
Jomenvisst, ÄNTLIGEN fattar jag hur man kan bli som hypnotiserad och sitta där, timme ut och timme in. Bli fet, tappa all kontakt med den riktiga världen, bara dricka lärre, käka chirre och sluta duscha.
Mario kart. Fatta, Mario och Luigi kör racerbil, man har en riktig liten plastratt som joystick, det finns miljoner banor att välja på och man kan, sanslöst nog, tävla mot andra människor runt om i världen. Man skapar sin lilla gubbe (tjej) och så ser man de andras gubbar (eller tjejer) innan racet drar igång. I går fick jag tex storstryk av japanen Yoshi, fransmannen Julien och engelskan Amber.
Det är SÅÅÅ galet. Och roligt. Och jävligt långt borta från när jag sist spelade datorspel (typ 1986).
Åh, måste hem och spela nu. Måste hem. Måste. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar