1. Lost.
Mitt förhållande till Lost är inte riktigt sunt. Det är lite som med knark, det blir kanske aldrig riktigt lika bra som första gången. Men shit, varför inte chansa, liksom. Har dock en gnagande misstanke om att Damon Lindelof bara driver med oss och inte alls (åh, hemska tanke, det svider i mig när jag tänker på det)har en riktig plan med hur det ska gå utan bara hittar på lite vad han känner för varje säsong. Men så KAN det väl bara inte vara. Väl. VÄL?
2. Flight of the concords.
Sista avsnittet i första säsongen, där komikerna Todd Barry och Demetri Martin startar det konkurrerande bandet Crazy Dogggz och Bret frustrationsdansar i bästa Flashdance-stil kan vara det roligaste jag sett. Arf, arf.
3. Dexter.
Tänker lite på Dexter och blod och The icetruck killer varje dag. Vet inte om det är så friskt heller egentligen.
4. Tell me you love me.
40 plus-paret är min absoluta mardröm. Att sitta där i en villa med två jobbiga barn och en man som inte vill ta i en längre och sedan gråta ut i plågsamma scener hos terapeuten. Fy fan. (Fast fett minus för det explicita gamling-sexet, urk. Bara attraktiva människor i sexscener, tack).
5. Californication.
Eftersom jag konsekvent vägrat Arkiv X hade jag inga förutfattade meningar. Helt ok, förutom det töntiga slutet. SÄKERT att hon skulle dumpa snubben på bröllopet och hänga med David Duchovny istället.
6. Weeds.
Finns inte en enda dålig karaktär här. Inte någon. Förutom möjligen äldsta sonen då, han är faktiskt lite jobbig.
Fastnade aldrg för:
Dirty sexy money, Gossip Girl, Pushing Daisies.
Direkt dåligt:
Dirt.
Känns lite obegåvat. Och det går inte att engagera sig i en tv-serie där man HATAR alla karaktärena (precis som Prison Break, avskyr dem alla djupt). Ok, Courtney Cox var väl lite rolig men det där smutsiga, tråkiga skådisparet var ju ungefär lika roliga som två tomma trådrullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar