Ibland krävs det bara lite sprit och gemensamt gnäll/garv/skitsnack för att man ska få tillbaka gnistan. Och komma ihåg vilka sjukt härliga kollegor man har och vilket privilegium det är att ha ett fast journalistjobb i dessa tider.
Igår intogs en respektabel mängd alkohol på Pet Sounds, där valda delar av nöjes- och nyhetsreportrarna samlades vid bardisken. Jag anslöt senare, när jag klev av mitt pass, och gjorde mitt allra bästa för att komma ikapp. Mestadels med en fantastisk kaneldrink som Sara rekommenderade och som numera är min favvis.
Och genast infann sig några frågeteckan som nu, en gång för alla, ska rätas ut.
I fredags utdelades nämligen utlåtanden om vilken maträtt man är (eh, fråga inte varför). Och då råkade jag hävda att Clarence är köttbullar. Vilket han tydligen gått och funderat över, aningen besviket. Typ "Köttbullar, hur vanligt och tråkigt är inte det??"
I beg to differ.
Och ska kanske passa på att förtydliga. Clarence är köttbullarna på Tranan. Som serveras med pressad gurka och rårörda lingon i små skålar. Som har perfekt mos. Och gudomlig smak. Jag vet, jag äter dom ca en gång i veckan. Riktigt bra köttbullar är bland det godaste som finns och inte alls enkelt att få till.
Alltså: Inte äckliga frysbullar ur disken på Netto. Utan finfina kvalitetsbullar med gräddsås.
Själv blev jag "chili con carne". Bara aningen bättre än sportchefs-Martins "tacos" om ni frågar mig.
1 kommentar:
Vet inte vad jag ska säga, blir nästan tårögd. Jag är en köttbulle. Från Tranan. Känns bra, riktigt bra.
Tack.
/C
Skicka en kommentar