Jag är i princip, som ni vet, omringad av havande och mer eller mindre nyförlösta kvinnor. Och i ljuset av den babyboom som pågått de senaste åren undrar jag en sak om förlossningar. Detta är ett kanske oväntat utspel från min sida men: Varför pratas det inte MER om dem?
Jo men allvarligt talat. Att föda en annan varelse är ju det absolut mest extrema man kan göra. Det finns ingen annan kroppslig erfarenhet som jag kan komma på som kan mäta sig med det. Det är jävligt hardcore och helt absurt.
Men det man oftast får höra är typ "Ja, jo, det gjorde ju sjukt ont. Men nu har jag nästan glömt bort det och nu är ju lille gullungen här och allt är sååå bra".
Eh, tillåt mig att tvivla på det. Har man typ skitit ut en oöppnad pjäxa har man varit med om ett kroppsligt trauma, hur jäkla "naturligt" det än påstås vara. Jag har en känsla av att jäkligt många kvinnor skulle må bättre om de fick bearbeta det.
Och varför hyllas de inte som hjältar? Det är ju något som är grovt snett i att mammor som fenomen har en sådan låg status i samhället. Män som typ gjort lumpen kan ju dra fram anekdoter om ärtsoppan i skogen och om hur mycket de frös (stackare!) och sånt i tid och otid. Och anses har gjort en insats för landet.
Men att producera en annan människa, smäller inte det högst av allt i dramatik, underhållningsvärde och mod?
Nej, fram för fler filmer om förlossningar. Jag vill se mer av skrikande kvinnor, blod och moderkakor i slow motion.
Nej, det vill jag ju egentligen inte. Men alla ni som har fött, varför slutar ni snacka om det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar