Ibland tvivlar jag på om jag verkligen gör det jag borde. Har jag verkligen rätt jobb? Ska det vara så här nu resten av livet? (Lite extra nu kanske, när jag officiellt 30-årskrisar, men jag tror att jag alltid har burit på någon slags känsla av att det måste finnas "mer än det här", vare sig jag har slitit på något fik eller stått bakom någon kassa eller, för den delen, sippat cocktails i Cannes.)
Men ibland inser jag att det nog är journalist jag ska vara. Som när jag tror att jag har fått korn på någon exklusiv nyhet. Det är fan den bästa drogen. Den känslomassan toppas enbart av den enorma besvikelse som infinner sig då jag (ibland, hrm ok rätt ofta) får bita i det sura gräset och inse att det INTE är exklusivt. Knappt ens en nyhet.
Så som jag känner just nu.
Dubbelmorr.
Men jag får nytt hopp om mina karriärval iaf. Något rätt måste det ju vara om jag kan bli så här exalterad....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar