Den värsta killtypen

Jag har länge gått och stört mig på en viss killtyp, inte alls ovanligt förekommande i mediakretsar. Han finns säkerligen på andra håll också. Men det vet jag inte så mycket om eftersom det är här jag befinner mig. I media.

Alltså: Kille, 35+, sunkiga alkoholvanor, inte särskilt snygg men ändå lite charmig, är lätt narcissistisk, inte sällan med pappa-issues och hittar aldrig den rätta. Vilket killen i fråga ältar ganska mycket samtidigt som han behandlar alla potentiella kärlekar ganska dåligt. Vilket gör det ännu svårare för honom att hitta rätt. Och så pågår det där tillståndet i en evighetsspiral, rakt ner till domedagen.

Men nu har jag insett att det finns en ny killtyp på banan, som jag stör mig, om möjligt, ÄNNU mer på. Nämligen den lite yngre sorten, som tycker att det är lite småcharmigt att profilera sig själv som en slags outsider, som fortfarande, trots många år i en högst priviligerad situation, både ekonomiskt och statusmässigt, envisas med sitt "utifrånperspektiv". Därmed kan han komma med små underfundiga, och för alla över 25 års ålder, lätt patetiska, betraktelser om livet/kärleken/whatever.

Det hela är ytterst provocerande.
Och det värsta är att den yngre sorten bara är några få år ifrån att bli sin äldre kompanjon. Brrr.