Hur kan en sådan fruktansvärt dålig gala ändå bli så kul?
Varför, åh, varför måste jag alltid skämta med folk? När jag är full? Som jag TROR att jag känner? Framför chefen?
Hur kommer det sig att kändisar alltid hälsar på varandra trots att de inte verkar ha träffats förut, någonsin?
Är det pinsamt att vid snart 30 års ålder fortfarande inte kunna hantera konceptet gratis bar?
Vad är det jag inte förstått med Sonja Aldén?
Hur kunde det bli så sent?
Varför spottade jag ur mig så många ideer på morgonmötet som jag nu måste dra i land fast jag bara vill lägga mig under bordet och dö?
Ska jag kunna ladda om ikväll och ge mig in i nästa festlighet?
Många frågor.
Den som lever kanske får svar.

Nu måste jag kolla in morgonens höjdpunkt en gång till (jag anordnade visning för uppspelta kollegor efter morgonmötet. Sånt man kan göra när alla chefer är borta, ha ha ha..)