Åh nej.
Gillade ju upplägget som fast förankrad i ett förhållande. Ok, får väl erkänna att jag då och då sneglade på andra. Fantiserade om hur det skulle vara att testa något nytt. Men det var ju bara just- fantasier. Inget som på allvar kunde hota det jag redan hade.
Men nu är jag här, helt jäkla nydumpad och rädd. Den här osäkra tillvaron, i händerna på tillfälliga beundrare, lockar inte alls. Vad vill de ha av mig? Ska jag vara lite lätt slampig eller hålla på min dygd? Minns inte hur det brukade gå till förr, i min vilda ungdom, då jag VILLE hoppa runt, från den ena till den andre.
De säger alltid att de gillar egna initiatv men när det väl kommer till kritan..känner de sig bara hotade.
Bäst att avvakta lite. Is i magen: Inte min starka sida.
(Mina bra sidor är annars att jag är så öppen, nyfiken och glad. Så in i helvete GLAD.
Dåliga sidor? Jajamensan, sådana har jag också, det lär man sig ju inte minst i långa förhållanden.)
Åh, varför ringer de inte?????
Orkar inte med det här spelet.
Punkt SE- jag saknar dig så.
Jag vet att det är över men jag vill ändå att du ska veta det.
3 kommentarer:
Bra beskrivet!
ÅÅÅÅÅh. preciiiiis.
Jag snyftar lite och instämmer.
Skicka en kommentar